Vinerna

Karin har lovat hjälpa mig och skriva lite om viner som vi dricker till grillevenemangen. Just nu hinner hon inte, så om vinerna till rödingen skall förevigas i bloggosfären får jag skriva ner dem själv. De förtjänar att sättas på pränt så det gör jag gärna, trots min bristande förmåga att egentligen förmedla något särskilt initierat när det gäller vin.

Med sådana vinkonässörer som Anna-Lena och Wilhelmina bland gästerna fanns det all anledning att välja viner med omsorg. Båda ingår i det högljudda sällskap av muntra damer som går under benämningen Vinvänninorna och som regelbundet träffas för att prova vin. Med åren har de blivit alltmer avancerade i sitt provande. Karin var en inititivtagarna till sällskapet och med sin känsliga näsa och sitt goda smakminne framstår hon - åtminstone i mina ögon - som dess leading lady.

Så vad drack vi?

Tobbe och Daniel gjorde förrätt bestående av två sorters snittar: en med Bengal hot mango chutney, basilika och ost, en med varm getost. Till dem drack vi en nyzeeländsk Sauvignon Blanc med skruvkork, Kim Crawford Marlborough Sauvignon Blanc 2008 (nr 6349). Ett verkligt druvtypisk vin, "överdrivet druvtypiskt" enligt Owe. Den begåvade kan i detta vin hitta inslag av krusbär, gröna äpplen, citrus och svartvinbär. Jag tyckte det var gott. Rekommenderas.

Till rödingen plockade Karin fram ett säkert kort: Billecart-Salmon Brut Réserve (nr 7454), vinvänninornas favoritstandardchampagne. Den här flaskan hade tydligen "blivit över" på ett för mig inte helt klarlagt sätt (d.v.s. om jag var med och betalade för den eller ej). Fruktig och elegant.

När man börjat med champagne får man fortsätta med champagne. Efter Billecart-Salmonen tog vi en årgångschampagne som vi hade liggande; Pierre Gimonnet Fleuron 1996 som jag köpte på Oslos flygplats för många år sedan. Jag vill minnas att när jag kom till champagnehyllan i taxfreebutiken stod där en liten gubbe med handbagage och allt, precis som en riktig resenär. Han höll just på att övertyga en annan osäker taxfreebesökare om att Gimonnet var en förträfflig champagne som han alltid köpte och aldrig hade blivit besviken på. Prisvärd och utsökt, sa gubben och hans offer tryckte ner två flaskor i kundkorgen. När de lämnade hyllan gick jag själv fram, men hade inte stått många sekunder förrän gubben rundat hyllan och var på väg tillbaks igen nu med mig i sikte. Hade jag funderat på Gimonnet? undrade han. "Familien og jeg kjøper den hver gang her på Gardemoen" sa gubben. Det var inte mycket att tveka om. Jag tog en flaska jag med och gick mot kassan. Bakom mig hörde jag gubben närma sig en engelsman "Did joo ever traj Gimonnett?" Jag har sedan dess alltid funderat på om denna man egentligen inte var en försäljningsrepresentant och om inte detta är det absolut bästa sättet att få folk att prova nya produkter i butik?

Och tja... vad skall man säga om 96:ans årgång av Pierre Gimonnets Fleuron? Den dominerades av citrus och gröna äpplen, men var inte så fyllig. Mätte sig inte med Billecarten men var säkert värd det jag en gång betalade för den och eftersom inte lagringsutrymmet i vår källare kostat något var den ett bra köp.

Liken på parad.