Färs kebab med Tsatsiki

Grilldags igen och denna gång med något inte fullt så avancerat som förra veckans röding. För fredagskvällens grillning med familjen valde jag lammfärsspett med Tsatsiki från sidan 24. Vädret 7 maj 2010: mulet och 5° varmt bjöd inte heller in till något större grillmys.

Lammfärsspett har vi grillat många gånger förrut. Bland annat baserat på ett recept som Karins f.d. sjukgymnastkollega tillika f.d. proffskocken Nicolas gett oss. Morbergs recept liknar i huvudsak Nicolas med några få undantag.

En viktig grej som Morberg påpekar är att om man använder grillspett av trä, skall dessa ligga i blöt minst 2 timmar innan man trär upp färsen på dem. Mina fick ligga i blöt ett dygn innan. Tyvärr märktes detta knappt vilket förvånade mig, de tog eld lika lätt som de brukar göra när jag glömt att lägga dem i blöt.

Lammfärs inhandlas med fördel på Bredängs livs i Bredängs centrum. De är outstanding på lamm rent generellt, såväl pris som kvalitetsmässigt. Oliver hade de också. Att få till spetten gick bra. Eftersom jag följer Morbergs lite mer pragmatiska stil tog jag mig friheten att blanda lök och kryddor i mixern och inte tro på Karin som påpekade att enligt Anna Bergenströms kokbok kan lök bli besk om den hackas i matberedare. Löken, vitlöken och kryddorna (bladpersilja, mynta, paprikapulver, spiskummin, sambal oelek) arbetades in så att färsen blev smidig. Koriandern tog vi på sidan om eftersom Sara meddelat att hon inte gillar den.

Grillande för mig har alltid varit lite som jag föreställer mig äldre tiders kavallerianfall. Det spelar ingen roll hur väl man rekat slagfältet, bedömt fienden och ställt upp sina skvadroner. När trumpetsignalen till anfall ljuder kan vad som helst hända. När de stirriga hästarna väl börjat rusa framåt går det inte att få stopp på dem och man vet aldrig vartåt de tänker ta vägen härnäst. Något av samma känsla kommer för mig så snart köttet, fisken, spetten eller vad det kan vara kommer på glöden. Så även med fredagens grillspett. Jädrar vilket drag det vart så snart de låg på gallret, här gällde det att vara med, några i mitten som jag inte var tillräckligt snabb på hann bli lite väl koleldade. Grillpinnarna brann som tändstickor. Man måste hela tiden snurra dem och flytta runt för att de skall behålla den där saftiga, aptitliga looken.

På det hela taget gick det dock bra och när spetten kom på bordet åt alla med god aptit. Tyvärr tyckte vi att Morbergs spett inte var så kryddstarka som vi skulle ha önskat oss och som Nicolas brukar vara. Morberg kan nog inte lastas för det då jag borde ha varit noggrannare med att skala upp kryddmängderna i receptet då jag hade 1 kg färs och Morberg baserar sig på 800 g. Nicolas recept innehåller dessutom tipset att låta färsen vila 1 timme, vilket kanske låter kryddorna bättre komma till sin rätt?

Karin fixade Tsatsikin och det övriga: tomatsallad, syrad röd lök, grönsallad och bulgur. Vi drack Fuller's India Pale Ale till, det var ett perfekt val.

Morberg kallar sina spett Farish kebab eftersom han gjort dem tillsammans med skådespelarkollegan Fares Fares och ingen av dem vet vad Zchirsk kebab betyder. Jag kallar våra för Färs kebab, det vet man i alla fall vad det betyder.