Det var inte heller grillandet som gav den största utmaningen denna gång. Det svåraste var att knyta ihop skinkan runt filéerna på samma prydliga sätt som på sidan 64 i boken. Först gjorde man dock ett snitt i varje filé som packades med den skivade mozzarellan och så mycket rucolablad som gick in. Därpå lindades varje filé med tunna skivor parmaskinka. Morberg anger 4 skivor parma till 4 filéer, men det måste vara fel. Så stora parmaskinkor finns inte. Snarare kan jag tänka mig 4 skivor per filé om filéerna är riktigt stora, jag klarade mig på 3 skivor parmaskinka runt varje kycklingfilé.
Så då den besvärliga snörningen. Jag hade särskilt köpt snöre på Konsum men inte tänkt mig för särskilt noga så halvvägs in på den första filén insåg jag att snöret jag höll på med antagligen var av plast och att det nog inte var riktigt lysande att lägga det på grillen. Gick alltså på jakt efter annat snöre och fick till slut nöja mig med Björntråd som är av bomull och därför var riktigt bra för ändamålet men väldigt tunnt och pilligt att knyta. Efter snabb genomgång av uppbindning av köttstycken i Vår kokbok fixades det, jag lindade och Sara knöt.
Till kycklingen föreslår Morberg en mustig tomatsås som till exempel hans egen tomatsalsa på sidan 86. Tomater, lök, vitlök, en halv chili, balsamvinäger, salt och peppar fick koka i en kastrull. Så småningom kompletterade med en nypa socker. Dessutom skulle några kvistar färsk oregano ingå vilket gav mig problem då detta inte gick att uppbringa på någon av butikerna runt omkring. Jag ville heller inte helt förlita mig på Tobbe som sa att han hittade oregano i vår trädgård. En kruka med exakt likadana växter hade nämligen en etikett som det stod Gulbladig kungsmynta på. Hade jag läst lite till hade jag sett latinet Oreganum vulgare. Vi tog ändå några av dessa blad, men kompletterade för säkerhets skull med lite torkad oregano på burk och några kvistar av vad som senare förklarades vara timjan. 10-15 minuter låter Morberg sin salsa koka ihop. Vi lät den puttra mycket längre än så, men så hade vi också annat att tänka på.
Till detta recept är Morberg specifik med att man skall grilla på indirekt glöd med kolen utefter sidorna på grillen. Jag börjar inse att det gäller fler av de recept boken innehåller. Efter att ha stuckit ett grillspett genom varje filé - för att kunna hantera dem enklare - penslade vi filéerna med olivolja och la dem på gallrets mitt där de såg ut att trivas fint. Efter 6 minuter vände vi på spetten. Parmaskinkan hade nu intagit en underbar, aptitlig, mörkröd färg.
Efter ytterligare en vändning var vi trots allt osäkra på om kycklingen var genomgrillad. En köttermometer kanske skulle ha varit bra. Vi lät de ligga kvar lite till - kanske, kanske lite för länge. På tallriken tillsammans med salsan och färsk fettuccine var kycklingen i alla fall kanongod och när man kom in till den smältna, mjuka mozzarellan spelade det ingen roll. Ett kanonrecept; enkelt, färgstarkt, smaskens - kan upprepas hur många gånger som helst.
Ernst och jag kunde vara brorsor
Ungdomarna drack Pepsi och jag i min ensamhet (K. på disputationsfest) fortsatte på den inslagna vägen att prova mig igenom olika IPAs (India Pale Ales). Denna vecka hade jag provning av Nils Oscar och Belhaven Twisted Thistle IPA. Hade tänkt prova BrewDog PUNK IPA också men ölprovning ensam är liksom inte lika kul och så blev jag så trött så det får vänta till en annan vecka, vilket även gäller rapportering av utfallet av fredagens provning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar