Lammkotletter med sommarsallad

Lammkotletter är härligt!

Så även i Per Morbergs recept som tillsammans med en sommarsallad (denna gång mer à la Karin än à la Morberg) avnjöts den 20 juli i sällskap med familjen Ring.

Kotletterna fick marinera i kraftig marinad över dagen. Jag lät dem drypa av och torkade av dem för att inte oljan skulle skapa för stora lågor när jag la dem på grillen.

Nytt för denna gång var tändningsmetoden. Med en hederlig värmepistol fick jag full glöd på några minuter. (Strunta i Ture Sventons devis "Kom ihåg pojkar använd pitolerna bara i nödfall". Använd dem när som helst säger jag.)

- Mitt namn är Österberg. Daniel Österberg.

Ibland måste man greja lite med spjället.

Förutom sallad och en hel del andra tillbehör gjorde vi samma Morbergska tomatsalsa som till kycklingfiléerna med parma och mozzarella. Den passade utmärkt även till lammkotlett.

Entrecôte på spett med Jamaica bbq-sås.

"Jag har börjat en grillblogg", säger jag, "jag skall grilla mig igenom alla recepten i Per Morbergs grillbok i sommar". "Åh, manligt", svarar min samtalspartner, "det är manligt att grilla".

Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstått mig på det där. Även om min genusideoligiska hemvist inte kan betecknas som helt p.k. i rådande samhällsklimat, har jag aldrig helt omfattat uppfattningen om grillandets manlighet. Jo, det är i och för sig sant att oftast är det herrarna i sällskapen som blir utskickade att grilla. Så har det varit i vår familj även tidigare, men om detta är något sorts nedärvd fallenhet på den manliga sidan för grillandets konst eller om det är ett helt och hållet praktiskt betingat beteende har aldrig stått klart för mig.

Så när jag återigen får höra hur manligt grillandet är kan jag alltid tänka mig X antal andra skäl till att det jämt är killarna som får grillandet på sin lott. Ett skäl som ligger ganska högt på min lista är att man smutsar ner sig lite när man grillar. Gallret skall rengöras, man måste stuva runt lite med grillkolet och svärta ner händerna. Det gillar inte tjejer - ergo: det är manligt att grilla.

Ett annat skäl, som framförts i andra sammanhang, är utrustningens betydelse för grillarens välmåga och status. En stor maffig gasolgrill, dyra grillredskap, ett tjusigt förkläde med grillmästarens initialer; allt sådant är grejer som killar gillar och därför manligt.

Själv kan jag tänka mig ett skäl som styr mitt eget beteende mer än de flesta övriga: man slipper göra salladen, det är så jävla tråkigt.

Hur som helst, för fredagskvällens grillning för ett intimt sällskap bestående av Karin, Daniel och undertecknad valdes Entrecôte på spett med Jamaica bbq-sås från sidan 30. Vårt lilla Vi på Sjättenovembervägen anstränger sig att ha en bra köttdisk och lyckas i sitt uppsåt. Jag köpte 3 tjocka skivor hängmörad entrecôte helt i enlighet med Morbergs anvisningar. Till marinaden inhandlades vitlök, schalottenlök, ananas, timjan, gräslök, bladpersilja, olivolja och en habanero (fruktansvärt stark chilifrukt som K fick köpa i stan). Köttet skars i fingertjocka strimlor och fick marinera i 1,5 timme, varefter jag trädde upp dem på spett.

Jamaica bbg-såsen, bestående av färsk ananas, papaya, rostade solrosfrön (istället för jordnötter eftersom D är allergisk), habanero, mynta och olivolja mixades till en slät, gulorange sås. Man måste komma ihåg att tvätta händerna efter att man skurit habaneron, att gnugga sig i ögonen med något kvar på fingrarna kan ödelägga en hel kväll.

För grillandet valde jag denna gång en något annorlunda taktik än mitt sedvanliga kavallerichocksgrillande. Jag la all kol på ena sidan i klotgrillen, detta för att jag ville kunna grilla hårdare direkt ovanför kolen men sedan kunna lägga spetten på sidan av gallret tills de var perfekta. Det funkade helt ok, kanske mest beroende på att det denna gång inte var så mycket som skulle grillas.

Morbergs mantra är råvarornas kvalitet och betydelsen av välhängt kött. Han säger också att en marinad aldrig kan dölja köttets kvalitet. Det stämmer nog. Jag kan konstatera att jag inte direkt kan avgöra hur och om min marinad påverkade köttet. Att köttet var förstklassigt i sig råder dock inget tvivel om. Man får heller inte glömma att salta och peppra köttet (det gjorde jag), ingen marinad i världen kan förta betydelsen av salt och peppar för kött. Saltet lyfter fram övriga smaker. Vi fick salta och peppra på tallriken.

Jamaica bbq-såsen var god tyckte jag. En fruktig, pikant ananas-papaya-smak följt av habanerons kryddiga hetta. Karin var inte förtjust i konsistensen och tyckte inte heller att ananas och papaya gick så bra tillsammans. Klyftpotatis och krispig grön sallad fungerade i alla fall klockrent till och att dricka ytterligare en flaska India Pale Ale från förra veckan. Aldrig fel.

Färs kebab med Tsatsiki

Grilldags igen och denna gång med något inte fullt så avancerat som förra veckans röding. För fredagskvällens grillning med familjen valde jag lammfärsspett med Tsatsiki från sidan 24. Vädret 7 maj 2010: mulet och 5° varmt bjöd inte heller in till något större grillmys.

Lammfärsspett har vi grillat många gånger förrut. Bland annat baserat på ett recept som Karins f.d. sjukgymnastkollega tillika f.d. proffskocken Nicolas gett oss. Morbergs recept liknar i huvudsak Nicolas med några få undantag.

En viktig grej som Morberg påpekar är att om man använder grillspett av trä, skall dessa ligga i blöt minst 2 timmar innan man trär upp färsen på dem. Mina fick ligga i blöt ett dygn innan. Tyvärr märktes detta knappt vilket förvånade mig, de tog eld lika lätt som de brukar göra när jag glömt att lägga dem i blöt.

Lammfärs inhandlas med fördel på Bredängs livs i Bredängs centrum. De är outstanding på lamm rent generellt, såväl pris som kvalitetsmässigt. Oliver hade de också. Att få till spetten gick bra. Eftersom jag följer Morbergs lite mer pragmatiska stil tog jag mig friheten att blanda lök och kryddor i mixern och inte tro på Karin som påpekade att enligt Anna Bergenströms kokbok kan lök bli besk om den hackas i matberedare. Löken, vitlöken och kryddorna (bladpersilja, mynta, paprikapulver, spiskummin, sambal oelek) arbetades in så att färsen blev smidig. Koriandern tog vi på sidan om eftersom Sara meddelat att hon inte gillar den.

Grillande för mig har alltid varit lite som jag föreställer mig äldre tiders kavallerianfall. Det spelar ingen roll hur väl man rekat slagfältet, bedömt fienden och ställt upp sina skvadroner. När trumpetsignalen till anfall ljuder kan vad som helst hända. När de stirriga hästarna väl börjat rusa framåt går det inte att få stopp på dem och man vet aldrig vartåt de tänker ta vägen härnäst. Något av samma känsla kommer för mig så snart köttet, fisken, spetten eller vad det kan vara kommer på glöden. Så även med fredagens grillspett. Jädrar vilket drag det vart så snart de låg på gallret, här gällde det att vara med, några i mitten som jag inte var tillräckligt snabb på hann bli lite väl koleldade. Grillpinnarna brann som tändstickor. Man måste hela tiden snurra dem och flytta runt för att de skall behålla den där saftiga, aptitliga looken.

På det hela taget gick det dock bra och när spetten kom på bordet åt alla med god aptit. Tyvärr tyckte vi att Morbergs spett inte var så kryddstarka som vi skulle ha önskat oss och som Nicolas brukar vara. Morberg kan nog inte lastas för det då jag borde ha varit noggrannare med att skala upp kryddmängderna i receptet då jag hade 1 kg färs och Morberg baserar sig på 800 g. Nicolas recept innehåller dessutom tipset att låta färsen vila 1 timme, vilket kanske låter kryddorna bättre komma till sin rätt?

Karin fixade Tsatsikin och det övriga: tomatsallad, syrad röd lök, grönsallad och bulgur. Vi drack Fuller's India Pale Ale till, det var ett perfekt val.

Morberg kallar sina spett Farish kebab eftersom han gjort dem tillsammans med skådespelarkollegan Fares Fares och ingen av dem vet vad Zchirsk kebab betyder. Jag kallar våra för Färs kebab, det vet man i alla fall vad det betyder.